För det är ingen vanlig dag

För det är mammas födelsedag, hurra hurra hurraaaaaa!
Tyvärr kan jag inte åka och hälsa på henne idag, eftersom jag varken har bil eller körkort, och det går helt enkelt inga bussförbindelser mellan våra två orter på söndagar. Men jag skickade i alla fall blommor, blommor som inte kommit fram. Mamma har för övrigt sån ischiasvärk idag så hon kan knappt gå, och min ena systerdotter slog munnen blodig när de var hos mamma och hälsade på. Så det verkar ju ha vart en väldigt bra födelsedag ändå fast jag inte dök upp.

Det där med körkort är faktiskt något jag jobbade på för 10 år sedan. För det mesta övningskörde jag med min far, då körskolor som ni vet tar ut ordentliga priser, och att köra med min mor var som att vara ute på ett deathmisson på ett afghanskt minfält med en general fullproppad med tjack. Således var det självklara valet min lugna fader.
Minns en gång när jag körde över en övergångsskylt, möjligtvis snuddade jag den bara, jag kanske inte ens kom åt den, men i mitt minne var det som rena rama dödskraschen. Men pappa tog det lugnt, vi bytte plats, han körde till en parkering, och vi började om.
Till slut blev jag en riktigt god bilförare, kunde alla regler, visste vad som var gas och vad som var broms. Jag klarade teoriprovet galant, med bara 2 fel, jag fixade halkan även om det var under viss nervositet, och sen var det då bara körprovet kvar.
Det gick jättebra!
I tio minuter...
Sen kom vi till ett rödljus.
Där lyste det rött.
Det missade jag.
Så nej jag fick ju inget körkort dårå... Men varför tog du inte nya tag tänker du kanske nu? Jo det gjorde jag, men denna gång så ansåg stasivakten i sätet bredvid att jag inte kunde planera ordentligt när jag körde i rondell. Så inget körkort då heller. Då bestämde jag mig för att jag aldrig i hela jävla livet tänkte skaffa något körkort, och det löftet till mig själv har jag än så länge hållt.

Vore ju bra om jag kunde vara lite mer beslutsam i mina andra löften till mig själv, som att sluta dricka en massa coca cola, diska efter varje måltid, eller träna regelbundet. Men jag får vara glad att jag  åtminstonde i en fråga resolut kan stå fast vid vad jag har bestämt mig för.